Kamrater,

för snart tre år sedan inledde vi, på just detta torg, vår kampanj för att skapa en stark  opinion mot USA:s planer på att starta krig mot Irak. Vi visste det inte då: Men vi skulle bli en del av en enorm rörelse i världen. En rörelse så mäktig att det för ett ögonblick faktiskt såg ut som om vi skulle lyckas att få USA:s krigsgalne president Bush och hans medbrottsling i London, Blair, att vika sig. Men vi nådde inte ända fram. De trotsade folkviljan, visade sitt förakt för FN och folkrätten och inledde sitt blodiga anfallskrig. 

Vår rörelse ebbade ut när kriget och ockupationen väl var ett faktum. Men allt vi sa har bekräftats. Lögnerna som spreds för att rättfärdiga kriget har avslöjats. Ockupationen av Irak bevisat att USA verkligen inte hade några ädla syften med sitt krig.

Bilden borde alltså klarnat. Men svenska media bidrar idag till att skapa förvirring om situationen i Irak. Det verkar otänkbart att Sveriges radio, någon av TV-kanalerna eller en dagstidning ens skulle kunna lämna en neutral nyhetsrapportering om vad som händer. Istället får vi rapporter som är så positiva till ockupationen att de liknar det som Pentagon och Vita Husets PR-avdelningar producerar.

Den nya konstitution som USA nu försöker pracka på irakierna beskrevs t.ex. i ett nyhetsinslag för några veckor sedan som:  ”det som skall lägga grunden till ett framtida demokratiskt Irak”. Allt som sägs och skrivs är kanske inte uttalat för ockupationen men allt är utan undantag emot motståndet mot ockupationen.

Skriverierna och rapporteringen syftar till att svartmåla det irakiska folkets lagliga rätt att bekämpa ockupationen istället för att ge en rättvis beskrivning av vad som händer. Motståndet framställs som om det bestod av en hop fanatiska galningar som är emot demokrati. Attacker som riktar sig mot civila mål får jättestor uppmärksamhet. Men detta ger en helt skev bild och fel proportioner, eftersom vi inte får veta hur den verkliga motståndsrörelsen växer och utvecklas.

Varje dag genomför den kanske upp till hundra attacker, runt om i landet, mot ockupanterna och quislingregeringen. Attackerna riktar sig mot militärbaser, vägspärrar, militärkonvojer, säkerhetsstyrkor och quislingregeringens institutioner. På många håll har man varit så framgångsrika att USA och deras allians inte längre har kontroll över situationen. 

Motståndsrörelsen skall inte sammanblandas med de människor som spränger moskéer och marknadsplatser. Om dessa står under direkt inflytande av ockupationsmakten eller om det är andra dunkla skäl som driver dem är omöjligt att säkert veta. Men att attackerna utnyttjas för att försöka smutskasta och splittra motståndskampen. Det är säkert.

Därför får vi sällan eller aldrig reda på att motståndsgrupperna tar avstånd från såna attacker. Det passar inte in i den bilden man försöker skapa av motståndskampen. Samma hycklande och falska inställning uttalade våra nordiska utrikesministrar med Leila Freivalds i spetsen den 22 juni i år:

” De krafter av terror som nu vänder sig mot demokratiseringsprocessen är en brokig skara bestående av alltifrån vanliga kriminella till militanta nationalister och Saddam Hussein-sympatisörer till religiöst motiverade grupper, en del med utländsk koppling. Varken det irakiska folket eller det internationella samfundet kan låta sig hindras av terrorattentat i arbetet med att bygga ett demokratiskt och modernt Irak.”

Men den terror det urskillningslösa mördande som hindrar utvecklingen av Irak utförs inte av motståndsrörelsen. Den utförs av USA och deras hantlangare.

För att försöka slå tillbaka motståndet och för att sprida skräck i befolkningen flygbombas städer. Bostadskvarter utsätts för helikopterbeskjutning och granatattacker. Sjukhus jämnas med marken. Som kollektiv bestraffning mot befolkningen kan ockupanterna hålla el och vatten avstängt långa tider.

Brutala vedergällningsaktioner har riktats mot bl.a. Samarra, Mosul, Tal Afar och Ramadi och den urgamla staden Al Fallujah jämnades helt med marken. Ständiga krigsförbrytelser begås. Men motståndets låga slocknar inte, utan får hela tiden nya fästen.

Det irakiska folket har rätt att göra motstånd och deras kamp förtjänar vårt klart uttalade stöd!

Man kan undra om våra svenska språkrör för Washington själva tror på att USA; s mål är att sprida frihet och demokrati och att det är därför de spenderar 5 miljarder dollar i månaden på att ockupera ett av de oljerikaste länderna i det strategiskt viktigaste området i världen. Eller vet de att demokratispridandet är lika lögnaktigt som svampmolnet som skulle täcka USA om Irak inte invaderades?

Hur det än är, om de är medvetna lögnare eller bara nyttiga idioter, så leder det till att krigsförbrytelser inte beskrivs som de krigsförbrytelser de är, utan istället rättfärdigas av att Pentagons version av sanningen helt okritiskt förs fram.

Lika okritiskt sluter den svenska regeringen och riksdagsmajoriteten upp bakom George Bush´s s.k. terroristbekämpning.

"Idag är vi alla amerikaner", sa Göran Persson efter 11 september attackerna i USA år 2001. Det hölls tre tysta minuter för de drygt tretusen offren. Det var ett fruktansvärt dåd och offrens öde och deras anhörigas sorg går det inte att vara likgiltig för. Men två månader senare bombade USA ihjäl 20000 afghaner, mest kvinnor och barn. Men då var vi inte alla afghaner och det hölls inte ens en tyst sekund för dessa oskyldiga offer. USA:s terroristbekämpning är en förevändning som skapats för att öka USA-imperialismens makt och kontroll i världen genom krig och ockupationer.

Göran Perssons regering var först för ett krig mot Irak men blev under trycket från opinionen här hemma och i världen senare försiktigt kritisk till det. Sen bytte man snabbt fot igen och idag anser man inte ens att det pågår någon ockupation. Iraks regering, alltså den som USA tillsatt, har ju bett USA att hjälpa dem att skapa ordning i landet!

Det värsta är att det nu också finns planer på att göra Sverige ännu mer inblandad i USA; s krig för att kontrollera länderna i tredje världen. Det pågår förberedelser för att öka Sveriges militära närvaro i Afghanistan och ställa en större trupp under USA:s befäl. Trots tystnaden i riksdagen vågar jag säga att det inte finns nåt stöd från svenska folket för detta.

Vi vill inte att svenska ungdomar skall stupa i USA: s krig i ett land som ligger 600 mil från de gränser som den svenska krigsmakten fortfarande, enligt svensk grundlag, skulle vara till för att försvara.

Men både grundlag och demokrati väger lätt när USA:s president kallar till samling mot vad han kallar terrorism. Och det är allt motstånd mot USA:s intressen.

Den svenske medborgaren Ahmed Yusuf fick i veckan besked från EU-domstolen om att det var rätt att placera honom på FN: s terrorlista, och utsätta honom för sanktioner som fryste hans tillgångar och förbjöd honom att arbeta eller ens ta emot pengar från någon.

Han vet fortfarande inte varför och har inte fått ta del av några som helst bevis. Det är snart 4 år sedan när han och två andra svenska medborgare, med somaliskt ursprung drabbades av detta öde. Enbart på begäran av amerikanska regeringstjänstemän blev de terroriststämplade och sanktionerna verkställdes av den svenska regeringen, helt i strid med svensk grundlag och rättsäkerhet.

Situationen är fullständigt absurd. Det är också de terrorlagar som nu på bland annat Tomas Bodströms initiativ väntas bli beslutade inom EU.

EU: s terrorlagar har redan gjort solidariteten med befrielseorganisationer i vissa länder olaglig eftersom dessa placerats på terroristlistan. Hade Vietnamkriget och pågått idag hade det säkert varit ett lagbrott att samla in pengar och uppmana till solidaritet med FNL eftersom USA betraktade motståndskampen i Vietnam som terrorism.

Nu vill Bodström m.fl. skärpa övervakningen av EU;s medborgare genom att göra det lättare att besluta om telefonavlyssning, men också tvinga fram lagring av mobilsamtal och e-post och kontroll av ideella organisationer.

Lagen sägs rikta sig mot terrorism och kriminalitet. Men vem skall definiera vad som är vad. Det känns inget vidare när gummiparagrafer och lagar som kränker demokratin sätts i händerna på politiker och ett rättsväsende som är så lättpåverkade av USA och stormakterna i Europa.

Det är farligt för demokratin och oroväckande för alla som inte accepterar USA: s världsordning. Det är skamligt av Persson, Freivalds, Bodström och Björklund att vilja offra svensk grundlag och alliansfrihet och kränka de demokratiska rättigheterna för en klapp på axeln från herrar Bush och Blair. Eller är det löften om nya vapenorder eller om att svenska storföretag skall få vara med och dela på bytet från USA: s krig som hägrar?

Med en regering och massmedia som så uppenbart kryper för USA är det mer än viktigt att en folklig opinion utvecklas för att försvara demokratin, utveckla stöd åt det irakiska folkets motståndskamp och kräva att regeringen upphör med sitt stöd till USA: s erövringspolitik.

Det irakiska folket kämpar inte enbart för sin egen frihet. Deras motstånd har redan förlängt fristen för andra länder och folk, som var påtänkta måltavlor för Bush´s eviga krig. Skulle USA tvingas lämna Irak skulle det vara en oerhörd seger och ett brott mot den negativa trenden i världen.  Den negativa trend som göder banker och storföretag på de arbetandes bekostnad och som gjort att utvecklingen i de fattiga länderna går bakåt.

Det palestinska folkets kamp mot Israels ockupation av Palestina skulle stärkas enormt av en framgång i Irak, liksom alla fattiga och arbetande människors hopp om en rättvisare värld.

Orkanen Katrina sköljde fram de fattiga amerikanernas villkor. Vi fick se klassorättvisorna och rasismens fula tryne när världens rikaste land lämnade över 100 000 människor att klara sig bäst de kunde i en katastrof som var väntad.

Decennier av allt orättvisare fördelning och satsning på krig och militär rustning har gjort de fattiga allt fattigare och miljoner amerikaner lever idag som i de fattigaste u-länderna, utan hopp.

Men nu förenas protesterna mot den kriminella nonchalansen som regimen visade mot de fattiga i New Orleans med protesterna mot kriget i Irak. Sambandet syns också för de fattiga amerikaner vars barn stupar i krigen, eller alla dem som saknar jobb, utbildning och hälsovård. Bush skakas av sin hittills allvarligaste kris. Stödet för kriget är rekordlågt och kraven på att trupperna skall tas hem skallar.

Idag demonstrerar man eller genomför möten i över 200 amerikanska städer. Även i London och Storbritannien kräver folk, - Ta hem trupperna! Blair får allt svårare att övertyga om det goda med ockupationen.

Kanske ser vi början på ett nytt uppsving i protesterna mot USA:s krigspolitik. Vi skall i alla fall göra vad vi kan för att det skall bli så. Det är, som ni vet, det som vi gör här hemma som är viktigaste:

När det gäller att vinna stöd för Iraks motståndsrörelse.
När det gäller att sprida information om situationen i Irak
När det gäller att tvinga vår regering att sluta krypa för USA-imperialismen.

USA UT UR IRAK
STÖD MOTSTÅNDSKAMPEN